Var finns politikernas ansvar i arbetet med att förebygga ekonomisk brottslighet?

Sveriges medborgare blir varje sekund blåst på ca 10 000 kronor. Skatteintäkter som kunde användas till trygghetsinslag i välfärden, skola vård och omsorg. Det kanske också skulle kunna användas till slopandet av fastighetsskatten och rättvisa i boendet oberoende av vilken boendeform människor valt.
Det finns säkert många andra angelägna inslag i välfärden som kunde prioriteras inte minst för barn, ungdomar, sjuka, arbetslösa, handikappade med flera.
De 10 000 kronorna per sekund, varje timma, dygn, vecka, månad och år har sin grund i ekonomisk brottslighet, fiffleri, svartlöner, karteller, momsfiffel, skalbolagsaffärer, konkursfusk, skattefusk, bidragsfusk och inom flera andra områden. Varje dygn blir vi blåsta på ca 821 miljoner kronor på grund av dessa verksamheter. Vårt land är med stor hastighet på väg in i det kvittolösa samhället samtidigt som moralen antagligen kommer att sluta i en fullständig dekadans.
Siffrorna är vad experter kommit fram till och kan säkert vara mindre men även högre. Klart är att mellan 200 – 300 miljarder kronor varje år inte kommer in till stats, kommunal och landstingskassor på grund av ekonomisk brottslighet och fiffleri med mera.
Det moraliska förfallet får fin draghjälp av girigheten inom etablissemanget genom bonussystem, avgångsvederlag och pensionssystem i mångmiljonklassen.

I minst tio år har ansvariga politiker informerat oss medborgare om, att skapa åtgärder som skall förebygga ekonomisk brottslighet och fiffleri. Utredningar har de tillsatt, myndigheter har skapats och i viss mån lagstiftningar vars mål var att komma åt brottslingarna. De förebyggande åtgärderna som faktiskt skulle generera inkomster till stat, kommun och landstingen har i stort lyst med sin frånvaro. Ansvariga politiker har inte ens tagit till sig de förslag på åtgärder som deras egna tillsatta utredningar kommit fram till. Förslag som lämnades in redan i mitten på nittiotalet men som antagligen placerats i glömskans fack på något departement. Huvudbetänkandet av branschsaneringsutredningen SOU 1997:111 kom med en genomtänkt utredning med åtskilliga förslag. SAMEB (samarbete mot ekonomisk brottslighet), där myndigheter som kommer i kontakt med brottsligheten och fiffleriet har lämnat åtskilliga förslag i förebyggande arbete mot brottsligheten till regering riksdag sedan 1995. Det har dock bemötts av i stort en kompakt tystnad. SKOP har gjort flera undersökningar för ekobrottsmyndigheten som klargjort svenska folkets uppfattning om brottsligheten.
Arbetet med att förebygga ekonomisk brottslighet och fiffleri borde inte ha några som helst vattentäta skott mellan partierna. Här borde råda en fullständig enighet om att fifflare och brottslingar inte skall ha möjlighet att leva flott på andras bekostnad. En gemensam kamp för att skapa förebyggande åtgärder mot denna typ av brottslighet borde ligga ganska högt upp på partiernas agenda och borde också ge möjlighet till ett partiöverskridande inslag i valmanifesten inför höstens val.

För några månader sedan skrev jag till ett trettiotal lokala politiker inom kommunen, kommunalråd, oppositionsråd, ordföranden i partierna, partidistrikt samt riksdagsledamöterna och redovisade många förslag, utredningar och undersökningar i det förebyggande arbetet mot ekonomisk brottslighet och fiffleri som utredningarna kommit fram till. I brevet väckte jag också idén på partiöverskridande samarbete.
Två har visat ett intresse genom att bekräfta mottagandet samt hänvisat till, i ett fall, sitt partis program och en att han vidarebefordrat skrivelsen till aktuell handläggare i sitt parti. Devisen ”att det är viktigt att ha en dialog med väljarna” tycks inte fungera i detta ämnesval.

Kompetenta experter med stor juridisk erfarenhet har varnat för Sveriges väg mot det kvittolösa samhället om ingenting görs. Ett samhälle där en del roffar åt sig av medel som i stället borde generera insatser för trygghet i välfärden.
Det mest skrämmande är moralupplösningen som i sin förlängning kan skapa problem som blir mycket svåra att reparera om det ens går att göra någonting åt det inom överskådlig tid.
Hoppas att politiker och i övrigt ansvariga blir medvetna om vilken negativ framtid vi är på väg att få om inte det förebyggande arbetet mot ekonomisk brottslighet, fiffleri och girighet får en hög prioritet inför val 2002 som ett gemensamt projekt för alla politiska inriktningar.

Bertil J. Larsson