När nöden är som störst är räddning väldigt långt borta

En helt vanlig dag, när det hände som egentligen inte fick hända. En liten berättelse ur det verkliga livet.

Ulrik hade gjort sitt skift på renhållningen. Satt sig ner på bänken framför klädskåpet i personalrummet och filosoferade lite om dagens vedermödor i allmänhet. Han var trött efter allt bärande av sopsäckar från trånga utrymmen i källarplan på hyreshus. Så var det där med lukten, dessa stinkande sopor från hushållen. En lukt som satte sig i kläderna och fick huden att lukta pyton hur mycket man än tvättade sig.
Han tog långsamt av sej arbetskläderna för att ta sig en rejäl dusch innan han skulle åka hem. I duschen lät han det strilande vattnet skölja över sin kropp länge. Det var som om man kunde tvätta sig i evigheter och likväl känna den där olustkänslan av att inte bli riktigt ren.
Efter duschen satte han sig på bänken framför klädskåpet för att torka upp sig lite. Undrade över vad hans sambo skulle bjuda på för mat i dag. Han kände ingen hunger precis. Det var som om lukten från arbetsdagen hade tagit bort en del av hunger och luktsinne och den där känslan av att kunna lukta sig till behaglighet hade försvunnit. Han försökte minnas hur en biffstek med lök luktade och vilka känslor den framkallade. Men ingenting hände, känslan ville inte infinna sig.
Han öppnade klädskåpet för att ta fram sina ”civila” kläder. När han öppnade klädskåpet kom den där lukten som gamla hushållssopor ger ifrån sig. Han kunde inte riktigt beskriva lukten på annat sätt än att det luktade skit.
Han undrade över om hans omgivning kunde lukta sig till att han var närheten. Av någon anledning kom han att tänka på en apelsin. Hur luktade en apelsin? Han försökte i sina tankar forma ord för att förklara hur en apelsin luktade. Efter ett tag gav han upp. Det fanns i han sinne inga ord för att beskriva en apelsinlukt. Tanken kom att han beskrev hushållssopornas lukt som att de luktade skit men kunde inte formulera hur skit luktade. Han började bli irriterad över sin ordfattighet eller kanske det var hans fantasi som hade begränsningar. Vid detta tillfälle i sin tankegång kom han på att lukt många gånger också beskrevs med kroppsspråket eller ansiktsuttrycket. När någon unge tycker att det luktar illa säger de att det luktar pyton. Precis som om alla hade klart för sig hur pyton luktade. Finns ordet pyton i svenska språket som ett uttryck för lukt? Han kunde endast påminna sej att det fanns ormar som heter pyton men antagligen luktar de väl inget särskilt, möjligtvis pyton. Många använder ansiktsuttrycket med grimaser för att beskriva en lukt. Ulrik gav upp.

Han tog på sina civila kläder, stängde sitt klädskåp och gick till sin bil för att köra hem. Tröttheten hade gett honom en känsla av att det skulle vara skönt med en liten sovstund när han kom hem.
Satte sig i sin gamla Volvo av 72 års modell. En bil som han skött grundligt ända sen han köpte den. Han hade en sån där luktgran som hängde på innebackspegeln. Den gav ifrån sig en lukt som påminde om en ny bil. Nu kom det där luktfilosoferandet fram igen. Hur luktar en ny bil? Den luktar ny, tänkte han, men vem har kommit på hur en ny bil skall lukta?

Han körde ut på E4: an för att bege sig till sitt hem. När han kört en stund fick han en plötsligt magsmärta. Han kände hur det bubblade i magen och fick en enorm känsla av han ville släppa sig. Med tanke på hur det bubblade i magen och att han fick den där känslan av att han var ganska lös höll han igen allt vad kunde och letade förtvivlat efter räddningen, en toalett.
Alltings jäklighet fungerar alltid i nödsituationer. Är man kaffetörstig finns det ingen bar i närheten. Har man kaffe med sig i termos och vill slappna av på någon rastplats, finns det ingen. Blir man nödig är det som om alla rastplatser och bensinstationer med toalett gömts undan. Ulrik tänkte framåt. Några mil längre bort fanns en avfart där det låg en bensinstation med toalett, men skulle han kunna hålla sig ända dit, undrade han. Vägen till avfarten blev med ens mycket lång. Han ville så gärna släppa sig för att lätta på trycket men vågade inte. Fick tanken på att stanna på E4: an och hoppa ner i det grunda diket och göra sig av med smärtan. Man stannar inte på en motorväg och skulle han göra det så var han säker på att polisen kom och att fick böta dels för att han stannat, dels för miljöförstöring och som löken på laxen, förargelseväckande uppträdande. Förargelseväckande var han inte helt övertygad om. Hans sambo tyckte att han hade en liten fast och trevlig rumpa och var polisen lite avig, känslomässigt, så kanske han skulle kunna klara sig.

Avfarten och bensinstationen blev synliga. Det var som ett vulkanutbrott i hans mage och han knipte igen så hårt han kunde. Tänk om toaletten var upptagen. Då blev det kris.
Han svängde ner vid avfarten, tog svängen mot bensinstation och rundade infarten med gnisslande däck. Fick stopp på bilen, öppnade dörren och började försiktigt ta sig ut ur bilen. Han svängde ner båda fötterna samtidigt mot marken. Knep ihop knäna och en annan del på kroppen och började sakta ta sig fram mot kassan. En konstig gång tyckte nog många som såg honom. Att dels hålla tätt bak och samtidigt klämma åt innebar en gång som kan liknas vid gång med slalompjäxor där knäna sitter ihop.

Ulrik fick sin nyckel till toaletten och tog sig så fort det nu gick fram till toaletten på baksidan av bensinstationen. En ansträngande promenad där katastrofen hela tiden låg på lur. Han öppnade dörren och tog sej in. Vände sig om och knäppte upp sina byxor och drog ner dem över ändan. Fällde upp locket och började rörelsen att sätta sej på toalettsitsen. När han var på väg ner hade han sekunden innan fällt upp locket till toaletten med sådan kraft att när han var på väg ner mot räddningen var locket på väg ner och med en smäll fälldes ner över ändringen.
Ulrik hann inte reagera, utan satte sej tungt på locket. En hundradels sekund innan hade han släppt alla hämningar och allt det onda forsade ur honom som vatten, studsade på locket och for som en rännil ner i hans neddragna byxor.
Lättnaden att bli av med trycket var enorm men samtidigt kom chocken som nästan fick hans hjärta att stanna.
Han försökte samla sig och i huvudet reda ut hur han skulle klara av den prekära situationen på en toalett, på en bensinstation vid en avfart på E4: an. Det löser sig nog, tänkte han. Förr eller senare måste väl någon tycka att det luktar lite ”pyton” från toaletten.

Vid dessa nya tankar blev han också medveten om lukten som han förorsakat. Det luktade skit eller var det hushållssopor lukt från hans kläder. Han orkade inte bry sig och han orkade inte för sig själv specificera hur skit luktade. Lukten från han kläder hade i alla fall fått en ny dimension.

Bertil J. Larsson