Räkna de lyckliga stunderna blott, för de kommer sällan tillbaka

När ödet eller tillfällen spelar en ett spratt, kan det ställa till rätt stora problem i ett förhållande.

Ulrik och hans sambo Stina hade bott tillsammans i 7 år. De var ett så kallat par från ett barn och ungdomsförälskelse. I ungdomen hade de bott på samma gata i ett samhälle i mellannorrland och gått i lekskola tillsammans och kämpat sig igenom både grundskola, högstadium och gymnasium tillsammans. Kärleken till varandra hade blivit djupare och djupare i takt med klassuppflyttningar och något år efter gymnasiet beslutade de sig för att flytta samman. Det var många korpar som uttalade sig om att deras förhållande inte skulle hålla så länge. De tyckte att Ulrik och Stina inte hade fått den frihet som ungdomar i deras ålder hade genomlevt och när någon av dem upptäckte vad de gått miste om skulle deras förhållande knaka i fogarna.
Ulriks föräldrar tyckte väldigt mycket om Stina. En skötsam, lugn och snäll flicka som de tyckte var intelligent och ansvarsfull. Stina blev som en dotter hos Ulriks föräldrar.
Stinas föräldrar hade inte samma känsla för Ulrik. Hennes pappa visade alltför ofta att hans dotter var värd ett bättre öde än att tillbringa sitt liv med Ulrik. Han tyckte att Ulrik inte hade några framtidsvyer som skulle kunna ge hans dotter trygghet i framtiden.

Ulrik hade vi ett flertal tillfällen klantat till det för sig när han var i Stinas föräldrahem. De tyckte att Ulrik var tafatt och klumpig och hans situation förbättrades inte när han vid några tillfällen vält ner kristallföremål från pedistaler och hyllor. Olyckorna var inte planerade, det bara blev så när Ulrik var i närheten. Han var ett så kallat olycksbarn som alltid råkade ut för något. Vid ett annat tillfälle, i mopedåldern, hade Ulrik kommit på sin moped till Stinas föräldrahem. Infarten till garaget var kantad av häckar på ca 1,5 meters hög. Ulrik tog svängen som vanligt och upptäckte alldeles för sent att Stinas pappas bil stod parkerad där.
Ulrik gjorde allt han kunde för att undvika kollision med bilen men lyckades bara undvika en frontalkrock och repade i stället upp lacken på hela vänstra sidan. En bil av senaste årsmodell som var Stinas pappas ögonsten och som han vårdade ömt och omsorgsfullt. Han kunde ibland stå långa stunder och beundra sin bil. Han dammsög bilen minst en gång i veckan och varje gång den varit ute i trafik tvättades bilen och skinntorkades.

Stinas pappa ville kräkas när han såg hur Ulrik hade förstört hans bil. Han uppträdde som om en nära anhörig hade avlidit. Han fick till och med tårar i ögonen. Det var endast hans kärlek till sin dotter som hindrade hans känsloutbrott och tur var väl det för Ulriks liv hängde på en mycket skör tråd vid detta tillfälle. Stinas pappa förlät aldrig Ulrik för vad han gjort med bilen. Ulrik kunde aldrig förstå varför han var så illa omtyckt hos Stinas föräldrar. En del människor råkar alltid ut för olyckor. De liksom drar till sig tillstånd där något material skadas eller går sönder. Spiller på duken vid middagsbordet, tappar mjölkpaket på golvet, stolar som rasar ihop när de sätter sig och mycket annat som egentligen bara skulle orsaka en viss glädje hos omgivningen, men inte hos Stinas föräldrar. Där blev han odågan som hade sönder allt han tog i.
Sådana här händelser som orsakades av Ulriks klumpighet eller otur förbättrade inte på något vis förhållandet till Stinas föräldrar. Deras lugnaste period var på sommaren och vid de få tillfällen som Ulrik kom på besök behövde Ulrik aldrig komma in i huset. Deras samvaroplats blev verandan på baksidan av huset och vid fint väder språkades de vid på en filt på baksidans gräsmatta.
Stinas pappas inställning till Ulrik innebar att Ulrik och Stina för det mesta tillbringade sin tid i Ulriks föräldrahem. Hos Ulriks föräldrar blev de mer betraktade som ett syskonpar i stället för ett par med en djup kärlek till varandra.

Efter utbildningstiden beslutade Ulrik och Stina att flytta söderut och att bo gemensamt. Anledningen till flytten var att det inte fanns arbete i närheten av deras hembygd och därför ville söka lyckan tillsammans och bara rå om varandra. Deras kärlek till varandra hade bara förstärkts genom åren trots alla profetior från omgivningen.
Båda fick arbete på sin nya hemort och i takt med tidens gång kom deras tankar in på att skaffa barn och bilda en riktig familj.
Ulrik plågades en hel del över den dåliga kontakten han hade med Stinas föräldrar och ville inget högre än att bli omtyckt av dem.

Efter några år i sin nya hemstad dog först Ulriks mamma och kort därefter även hans pappa. Det var ett hårt slag för både Ulrik och Stina men för Ulrik innebar detta att han förlorat sin enda djupa kontakt på hemorten. Förhållandet till Stinas föräldrar hade inte förändrats trots alla försök från både Ulrik och Stina.

En dag kom Stina glädjestrålande till Ulrik på hans arbetsplats och talade om att hon var med barn. Deras glädje över detta hade inga gränser och de började planera att gifta sig före nedkomsten. Lång tid gick för att planera giftermålet. Dels för att de ville ha med Stinas föräldrar och kanske kunna försonas så att även de kunde dela deras glädje med dels att få ett barnbarn och dels över att de skulle bilda riktig familj genom att gifta sig.

Bröllopet skulle ske i deras barndoms samhälle i Norrland. Stina hade nu kommit in i den åttonde månaden av sin graviditet och hade en liten nätt bula på magen. Försoningen med Stinas föräldrar gick långsamt men de hade kommit till samtalsnivå och Stinas föräldrar hade så smått börjat tycka om Ulrik. De märkte att Ulrik verkligen var en snäll och omtänksam person som tog väl hand om Stina.

Bröllopet gick av stapeln och blev mycket lyckat. Ulrik och Stina sa ja till varandra och lyckan var fullständig. Bröllopsfesten gick av stapeln i samhällets församlingshem och efter bröllopsfesten skulle Ulrik och Stina övernatta hos hennes föräldrar innan de dagen efter skulle på en enkel bröllopsresa till Finland.
Efter festen satt Ulrik och Stina samt hennes föräldrar hemma i villans vardagsrum för en kopp kaffe och en drink. De hade börjat samtala. Efter ett tag blev Stinas mamma trött och gick och lade sig. Nu satt de där, Ulrik, Stina och hennes pappa. Pappan undrade om Ulrik ville ha en grogg. Ulrik hade aldrig varit begiven på starka drycker men tackade ja av hänsyn till att inte göra Stinas pappa besviken. Dagen började nu även att ta ut sin rätt på Stina. Graviditeten i långt framskridiet stadium, bröllopet och festen gjorde att hon kände sig mycket trött. Hon ursäktade sig och började gå upp för trappan till sitt rum. Ulrik kände att han ville följa med men med hänsyn till pappan sa han bara, jag kommer snart älskling.

Ulrik och Stina skulle övernatta i hennes rum. På grund av pappans snarkningar hade Stinas föräldrar skilda sovrum. Alla sovrum fanns på övre planet i villan.

Nu satt de där, de två som under årtionden aldrig hade kunna komma överens. Den första groggen blev till en grogg till och följdes av några till. De var mycket pratsamma och en hel del sanningar kom fram i takt med alkoholens inverkan. Pappan beklagade att han uppfört sig så dåligt att deras kontakt blivit så fördröjd. Allt verkade frid och fröjd men dagens vedermödor och de avslutande groggarna hade även tagit ut sin rätt på pappan. Han ursäktade sig och sa till Ulrik att han skulle gå upp och knyta sig. De tackade varandra för en mycket fin dag och hoppades att framtiden skulle bli fin för deras kontakter. Pappan stapplade upp för trappan och Ulrik satt ensam kvar i vardagsrummet med lite grogg kvar i glaset.
Han filosoferade lite, tömde sin grogg och längtade plötsligt väldigt mycket efter sin Stina.
Han tog god tid på sig att göra sina nattbestyr i badrummet. Smög in i deras sovrum och lade sig bredvid Stina. Han lyssnade på hennes andning och tyckte den var lugn och fin. När han låg där fick han en mycket stark känsla av att hålla om Stina, känna hennes närhet. Han blev lite pilsk och började smeka Stina ovanpå täcket. Känslan blev starkare och starkare och han fick ett känslorus av lycka över att vara tillsammans med Stina.
Hans smekningar gick uppåt på Stinas kropp. Han älskade att rufsa lätt i hennes hår och att få hennes ansikte mot sig och överskölja henne med kyssar för att visa sin kärlek.
När han kom uppåt på hennes kropp upptäckte han att det verkade lite konstigt. Hans händer gick snabbt upp till hennes hår och plötsligt förstod han att något var helt fel. Hans händer kände bara bar hud. Förskräckt tände han nattlampan. I sängen bredvid honom låg svärfadern, stel som en pinne och som om han låg i givakt. Blicken var stelt fäst i taket och hela hans ansiktsuttryck visade på stor fasa. Han sa ingenting, det verkade som om han var totalförlamad.
Ulrik skrek till och väckte både Stina och hennes mamma som kom inrusande i sovrummet. Mamman skrek till en gång till när hon upptäckte vad hon trodde hade skett och Stina började gråta hejdlöst. Pappan låg fortfarande i givakt. Hans kropp såg fortfarande stel ut och blicken såg ut att ha fastnat, inga blinkningar eller andra reaktioner som visade att han levde.
Det var fullständig kaos i rummet. Ulrik försökte så gott det gick att förklara situation. Han hade ju aldrig fått komma upp till Stinas rum under deras uppväxttid. Denna innebar en desorientering och alkoholen gjorde antagligen sitt till.

Nästa dags frukost tillsammans med Stinas föräldrar var en aning stelt. Ulrik skämdes oerhört och han hade nog tänkt sig ett annat inslag när det gällde försoning mellan honom och Stinas pappa.
För Ulriks del innebar episoden att han alltid tänder ljuset i det rum han skall sova i om de har gäster på besök. Stina frågar rätt ofta Ulrik hur hennes pappa var i sängen.

Bertil J. Larsson