Var kommer alla dessa kockar ifrån?

De flesta TV-program med självaktning har numera TV-kockar. Krigets fasor i Mellersta Östern rapporteras med en viss dignitet och i soffan sitter experterna uppradade för att ge sin syn på händelser och vad man kan förvänta sig i framtiden.
Ibland undrar jag över var alla dessa experter kommer ifrån. En slags grupper för inbördes beundran som är så säkra på sina uppfattningar när de kommenterar alla slags händelser ute i världen. När något hänt dyker de upp i TV-rutan och pratar och pratar och får oss tittare att känna som om vi var på händelseplatsen. Värst är de ekonomiska experterna som i stort håller med om att de politiska besluten var nödvändiga och när det gått åt helvete är lika säkra på att de politiska besluten var orsaken till det hela.
Åter till TV-tittande. Nyheter och väder och ett klockslag när experterna skall kommentera inrikes och framför allt utrikeshändelser. En självmordsbombare har tagit livet av sig själv, dödat 27 personer varav 14 barn samt skadat 97 personer. När diskussionen är som bäst och man börjat ta till sig omfattningen och det avskyvärda i dessa bombdåd börjar det krypa i programledarna och de rundar för det mesta av med ”detta får bli slutrepliken” för nu är det dags för mat. Där sitter man framför TV:n, full av frågeställningar och har inte riktigt hunnit smälta de fasor man nyss fått information om när det är dags för mat.

Kameran sveper därefter fram till ett studiokök där det står tre vitklädda kockar. En är ledare för kocklandslaget och hans enda uppgift är att presentera de två övriga. När presentationen är klar och vi tittare fått klart för oss hur många guldmedaljer och omnämnande kockarna har är det dags att förbereda sig för tillagandet av en maträtt.

Kameran fokuserar ingredienserna som prydligt ligger färdigskurna i små fina skålar.
Timjan, säger den ena kocken. Den bör vara färsk och det bästa resultatet är om man kan odla själv för då har man alltid färsk timjan fortsätter han. Ser mig omkring i min lägenhet och börjar fundera över var jag skall ha min kryddodling Man bör ta ett knippe timjan, säger kocken och framför TV: n undrar man förstås hur mycket ett knippe är. Japansk Soya, japansk soya har väl alla hemma i sitt kök, honung, 4 majskolvar, 2 dl mjölk, 1 dl vispgrädde och salt och vitpeppar. Alla ingredienser ligger väl upplagda i sina små skålar.
Utöver detta skall man ha förvälld, antagligen kokt, potatis skurna i klyftor säger den andra kocken. Ledaren för landslaget tittar roat på. Sen skall man ha förvälld delad brysselkål, 5 ansjovis-filéer, 2-3 matskedar ansjovisspad och två pressade klyftor av vitlök fortsätter den andra kocken. Ledaren hostar till lite och den första kocken tittar lite förskräckt upp. Ledaren låter blicken gå mot två andra skålar och den första kocken utbrister lite lågmält att det kanske vore bra om vi presenterar huvudingredienserna också. 8 kycklingben och 8 baconskivor.

Programledarna som nu har hela ingrediensbordet uppdukat för sig utbrister att det ser läckert ut.
Från en hylla under arbetsbänken tar nu ledaren upp ett fat. Fatet är täckt av färsk timjan som han räcker över till den andre kocken och den andre kocken har börjat linda baconskivor runt kycklingbenen. Programledarnas vällustgrymtande har nu inga gränser.
Den förste kocken har nu smält smör och börjat röra detta tillsammans med honung och soya till en marinad. När marinaden är färdig måste en av programledarna ”smaka”. Utsökt utbrister hon, gud va gott. Den andre programledaren ser lite avundsjukt på.

Det är nu jag som tittare upptäcker att det fortfarande finns en hel del ingredienser kvar i de små rara skålarna. Har de tagit till för mycket undrar jag. Mitt i denna fundering börjar den andre kocken att pensla kycklingbenen, som har bacon omlindat, med marinaden. Ugnen som de ställt på 175 grader är nu tillräckligt varm och plåten med timjanbädden och kycklingbenen ovanpå sätts in ugnen. Ledaren går in och informerar om att man då och då skall ösa och kontrollera om kycklingbenen är färdiga. Stick en nål i dem säger ledaren och är de klara skall köttsaften vara klar.

Den förste kocken börjar nu att skära majskornen från kolven. Han lägger majskornen i en gryta. Tillsammans med mjölken och grädden skall majskornen puttra i c. 15 minuter.
När detta är klart börjar den andre kocken att mixa majscrémen. Han silar detta genom en finmaskig sil. Den andre kocken tar vid och kryddar med salt och nymalen vitpeppar och en gnutta socker.

Nu börjar jag bli lite irriterad. Var kom den nymalda pepparn och en gnutta socker ifrån? Vid programmets början sa man inget om dessa ingredienser. De kanske stod på någon hylla under arbetsbänken men de båda kockarna hade inte fått klartecken från sin ledare att ta fram dem. Han som var världsmästare och ledare av kocklandslaget kanske ville använda detta som ett överraskningsmoment eller kontrollera om den förste och andre kocken var närvarande.
Den förste kocken hade nu börjat fräsa kålen och potatisen i olivolja. Han sa att man skulle krydda försiktigt varefter han tog nypa efter nypa med salt. Han rörde ner den pressade vitlöken och rörde försiktigt ner ansjovisfiléerna och ansjovisspadet. Därefter vände han ansiktet mot kameran och oss tittare och utbrast att man skulle smaka av med nymalen peppar?

Ledaren höll uppsikt på ugnen. Gjorde ett tecken till den andre kocken. Han tog ut formen från ugnen. Den förste kocken hade under tiden värmt upp 4 tallrikar. Ledaren påpekade att man nu skulle fördela kål och potatis på de varma tallrikarna. Därefter skulle man lägga två kycklingben på varje tallrik. Lite sky ovanpå och allra sist skulle man ”ringla” majscrémen runtom och garnera med timjankvistar, nyplockade?

Ledaren höll upp en tallrik, log in i kameran och önskade oss alla en smaklig spis.
Programledarna lät sig väl smaka. Tyvärr har jag aldrig sett om de ätit upp det de blivit bjudna på. Det kanske var färdiglagat dan före för man ser ju inte om det är varm mat på tallrikarna och inte heller om tallrikarna blivit uppvärmda. Ve och fasa, kunde Stina levererat halvfabrikat för att det skulle gå snabbare?

Tre kockar, 2 programledare för att grilla lite kycklingben inlindat i bacon.
Nu blir det väder säger den ena soffprogramledaren till den andra och den andre soffprogramledaren skrattar till och säger, var så god Anders

7 minuter tog hela proceduren. Tidsaspekten gick inte ihop för mig och dessutom såg jag tydligt att flera skålar med de uppmätta ingredienserna fortfarande inte var tomma. Timjanodlingen såg jag inte röken av under hela programmet.
En kock- världsmästare och två kockar lagade en rätt som mor Stina redan har gjort färdigt till oss vanliga. In med mor Stina i ugnen och efter några minuter är middagen klar. Inga nedsmutsade skålar, grytor, formar, bestick eller andra arbetsredskap.

Vart tog den enkla husmanskosten vägen? De maträtter som jag tror den största delen av befolkningen lagar till varje dag. De enkla, billiga och näringsriktiga maträtterna som kanske med professionell ledning, i TV-rutan, kunde få en variation och nya smaksensationer med enkla och billiga insatser.
Världsmästare eller inte, de flesta maträtter som de lagar till i TV-rutan, får inte med alla ingredienser plats i våra normalkök. Plånboken räcker inte heller till och till råga på allt var skall vi få plats med tre kockar?

Jag kan se det framför mig. Skär nu upp falukorven i en centimeter tjocka skivor säger ledarkocken till hemkocken ett. Under tiden värmer hemkocken två upp stekpannan och lägger i SMÖR. När SMÖRET smält lägger ledarkocken i de uppskurna falukorvsskivorna i pannan och steker dem gyllenbruna på båda sidor. Vid detta tillfälle i matlagningen får vi en del tips om hur korvskivorna inte skall fastna i stekpannan och dessutom hur man skall få dem gyllenbruna och lite knaprig yta. Hemkocken ett lägger upp de stekta falukorvsskivorna på ett fat som får stå på låg värme under tiden man lagar till de andra ingredienserna. När potatisen från gårdagen är uppskurna i två centimeter tjocka tärningar av ledarkocken har hemkocken två värmt upp en stekpanna och smält lite SMÖR i den. Hemkocken ett lägger i den fint skurna potatisen varefter ledarkocken saltar och pepprar efter behag, direkt ur ingrediensbehållarna. När potatisen blivit gyllenbruna strör man försiktigt lite ströbröd över för att känna lite knaprighet när man skall äta.
Hemkocken två har under tiden värmt upp ännu en stekpanna och smält lite SMÖR i den. Ledarkocken tar fram 4 ägg och lämnar dem till hemkock ett som knäcker äggen och lägger dem försiktigt i stekpannan. När första sidan är stekt vänder ledarkocken äggen och steker den sidan lika jämt som sida ett. Under tiden har hemkocken två mod till sig och saltar försiktigt på ena äggsidan.

Under tiden har hemkock ett värmt upp 4 tallrikar varefter ledarkocken lägger 3 falukorvsskivor, ett ägg och garnerar runt med den stekta potatisen och som pricken över bokstaven i, ritar han med senapen från en plastflaska en liten blomma i ena delen av tallriken. Vid festliga tillfällen garnerar man med grönsaker som skurits i mönster. Därefter håller han leende upp tallriken som ser ut som ett konstverk i världsmästarklass för den spisande andelen.
Förtjänsten med denna rätt och sättet att tillaga den är att man tjänar in ett flertal ingrediensskålar. Alla vet vad som rör sig i TV-rutan och ganska många kan känna igen situationen från sitt eget lilla kök Vill man kan man göra alla delmoment i förväg och gömma den färdiga maten i skåpet under spisen. När man väl har gjort alla ingredienser klara trollar man bort dem och vips tar man fram den färdiglagade maten ur skåpet.
När maten väl är serverad försvinner ledarkocken och kockarna ett och två som genom ett trollslag. I morgon har TV-kockarna lovat att lära oss koka tevatten. Det blir en höjdare.

När får vi ett matinslag i helgmålsringningen? Världens äldsta TV-serie som nästan ingen tittar på. Kanske dags att införa någon form av tävlingsmoment i detta program och varför inte ”ring så lagar vi”. Samtidigt får man en gratis väderleksrapport från hela landet och kan på så sätt spara in på meteorologerna i TV. När icke meteorolog Anki försvann från TV-rutan då försvann också vädret. Ingen kunde som hon presentera ett dåligt väder så att man uppfattade det som vackert. Men hon fick inte vara med i leken mer eftersom de meteorologer som minsann hade utbildning, långvarig sådan, blev lite purkna över att Anki alltid hade ett sådant fint väder.
I programmet, helgmålsringning med ett enkelt helgmål, kunde det vara underbart att få klart för sig hur man lagar till oblat. Är det helgmål så är det. Har många gånger undrat över vad mål symboliserar i helgmål. Är det mat som det är frågan om eller är det något idrottsligt?

De flesta TV program har matlagningsinslag. Enkla rätter som vi normalsvenskar lätt som en plätt kan laga i våra kök.
Senapspanerad rimmad oxbringa. En enkel rätt där alla ingredienser bör finnas i ett normalt svenskt kök. Morötter, purjulök, lagerblad, vitpepparkorn, dijonsenap, söt senap, ägg, rivebröd, finskuren gräslök, vispgrädde, anjovisfiléer, kålrot, palsternacka, rotselleri och persiljerot och naturligtvis ett kilo rimmad oxbringa i nät.
En rätt som en familj, med två förvärvsarbetande människor efter en lång och krävande arbetsdag och där deras två barn haft en ansträngande dag i skolan, på 7 minuter lagar till och får en härlig och givande måltid tillsammans.

Orsaken till skilsmässan var den där förbannade senapspanerade rimmade oxbringan, tänker mannen, när han betalar underhållet på posten eller i ICA-butiken.

Hans nya tjej, som han träffat på posten, undrar om de inte kunde laga till och äta middag hemma i dag. Undrar vad de skall laga till. Efter moget TV-tittande och framför allt på matlagningsprogrammen har han en hel del kunnande på området. Vad säger du om
Rostbiff på kalv med kantareller, karljohansvamp och champinjoner på ruccolasallad ? Hon tycker att det låter gott.
Han tänker efter vad de behöver för ingredienser: Kalvytterfilé i bit, champinjoner, kantareller, karljohansvamp, ruccosallad, vitlök,sardeller, kapris, dijonsenap, oliver, parmesanost, pinjerötter, olivolja, rapsolja, balsamvinäger, salt, socker och vitpeppar.

Du kan vi inte ta något enkelt och nyttigt i stället, undrar han och drömmer om enkelkocken Tina Nordström. Hon krångla inte till något, rakt på sak och när hon smakar av sina enkla rätter ser man tydligt att det är gott.

För min del går jag nu ut i köket, tar fram en djup tallrik, häller i lite cornflakes och ovanpå detta filmjölk av den fettfattiga variationen. Jag garnerar med lite strösocker och som avslutning lite kanel, jättegott... Som måltidsdricka blir det kranvatten med några citrondroppar i och lagom temperatur . Smaklig spis säger jag till mig själv och räcker i smyg långnäsa till TV-kockarna men inte till Tina och Anki.

Bertil J. Larsson